Förintelsens minnesdag
Imorse vaknade jag upp till en grå himmel. Himmelen färgade av sig på mitt humör och under hela dagen har jag känt mig dyster och grå. Idag är förintelsens minnesdag. Idag för 70 år sedan befriades fångarna från Auschwitz. I skolan uppmärksammades dagen med en typ av föreställning i Teatern. Det var sång, tal och bildspel. Jag rös från början till slut. Stundvis grät jag. För jag kan inte förstå att vi lever i en sådan hemsk värld. Jag vill säga att världen blivit bättre sedan andra världskriget, men att säga något sådant vore att ljuga. Världen har inte blivit en bättre plats. Tvärtom. Antalet humanitära katastrofer slog rekord och det globala politiska klimatet förändrades till det sämre...
Ett nytt projekt presenterades i skolan, projektet "Alla kan göra skillnad". Det är inte vår förening som arramgerar projektet utan hela skolan. Tanken är att vi ska uppmärksamma de mänskliga rättigheterna. Vi är en av trettio skolor i landet som är med i projektet. Alla skolor har blivit tilldelade en mänsklig rättighet som de ska uppmärksamma lite extra. Vår skola har fått artikel 20; rätten till fredliga möten. Med Fn-elevföreningen ska vi försöka styra något projekt som rör de mänskliga rättigheterna.
Några medlemmar i föreningen blev idag intervjuade av P3. Under radiointervjun berättade Jenny om att hon såg elever som fem minuter in i föreställningen satt med sina mobiler. Detta skrämmer mig. Ignoransen, likgiltigheten. Med detta inlägg vill jag uppmuntra alla att bidra med något, litet som stort. Det kan vara en god handling, det kan vara att bli världsförälder på UNICEF, det kan vara att skänka pengar. För mig kvittar det vad. Tillsammans gör vi skillnad. Kram på er.
- Ebba