Tibble FN-förening

2012, det var då denna resa började. Så här i efterhand känns det konstigt och fel att medge att jag inte självvalt gick med i föreningen. Att jag blev övertalad. Det känns konstigt att medge att mitt intresse för FN och deras verksamhet inte existerade. "Du ska gå med.". Det var så det hela gick till. Melanie och Victoria, två nära vänner, var då ordföranden för föreningen och de övertalade mig att gå med. Join they said. It will be fun, they said. 

 

Lyckligtvis blev det så. Under mitt första år med föreningen var jag med och arrangerade FN-dagen 2012, jag åkte på rollspel i Kristianstad och tillsammans med föreningen deltog jag i en tävling - Hungerhjälpen. (Var nära på att skriva Hungerspelen). Vi vann den tävlingen. Jenny, som jag delar ordförandeskapet med skrev ett inlägg om det tidigare i vintras. Vi fick åka till Zambia för att under en vecka få följa UNICEF's arbete. Den resan var den bästa upplevelsen jag fått vara med om under hela mitt liv. Inga ord kan beskriva vad jag fått vara med om.

Året som kom fick jag äran att bli ordförande. Under mitt andra år på gymnasiet uppmärksammade vi globala problem, hade klädinsamling och åkte på rollspel i Malmö. Detta rollspel var, till skillnad från det i Kristianstad, på engelska. Det var otroligt lärorikt och intressant. Vi lärde känna nya människor från hela världen. Det kom delegationer från USA, England, Turkiet, Tyskland, Danmark och många fler. Personligen lärde jag mig oerhört mycket den resan. Läsåret 2013-2014 bestod föreningen endast av tvåor, vi försökte värva medlemmar men fann inget intresse någonstans... Jag och Jenny började oroa oss för att det inte skulle finnas någon att lämna över föreningen till, att den skulle vara tvungen att läggas ner.

 Läsåret 2014-2015, där vi befinner oss nu, var mitt största mål att värva fler medlemmar. Det första föreningen gjorde var att hålla ett öppet möte där vem som helst i skolan fick komma och lyssna på vad vi gör i föreningen, vad vi tidigare gjort. Jenny hade fixat en powerpoint, vi hade bokat föreläsningssalen och vi hoppades att åtminstone någon skulle dyka upp. Eleverna droppade in, en efter en. När vi väl satte igång satt där mer än tio personer. Mer än vad vi vågat hoppats på. Vi genomförde vår presentation om föreningen och hoppades på att väcka intresse. Vi bjöd in dem till årets första FN-möte. Det allra första mötet var jag några minuter sen, så jag skyndade mig allt jag kunde genom korridoren. När jag nådde vårt mötesrum tappade jag hakan. Rummet var överfullt. Jag var överväldigad och glad. Föreningen är nu större än vad den någonsin varit tidigare, fördelningen av ettor, tvåor och treor är jättebra. Och engagemanget, det sprudlar av engagemang. Detta år har varit föreningens största år någonsin. Under hösten har vi gått på kick-off för alla Sveriges FN-elevföreningar, vi har varit på seminarium, vi har anordnat insamlingar och fikaförsäljning på FN-dagen, vi har haft en klädinsamling. Framför oss väntar flera projekt, två rollspel,en kurs och säkerligen mycket mer. 

 

Från den dagen jag gick med i föreningen har den bara fortsatt att växa. När jag gick med höstterminen 2012 var vårt mötesrum i ett minimalt rum längst in i skolan. Vi var bara några få aktiva elever. Idag, två och ett halv år senare, är vårt mötesrum i centralkorridoren. Det är skolans mest attraktiva rum. Vi är drygt 25 aktiva medlemmar. Jag behöver inte längre oroa mig för att föreningen ska läggas ner. Jag kommer kunna ta studenten utan ångest. Jippi!

 

Jag är otroligt tacksam för alla de möjligheter föreningen gett mig. Jag har fått åka till Zambia, jag har fått delta i rollspel och jag har fått lära känna underbara människor. Jag har även utvecklat ett starkt intresse för FN och globala problem. Jag funderar på att söka FN praktik utomlands. Jag har bra meriter för att få en plats. Jag har även kontakter i Zambia och är fast besluten att jag ska åka tillbaka dit. För er som funderat på att gå med i föreningen kan jag lova er att det är värt det. Varenda minut.